sofiasfitness.blogg.se

Flera gånger om året säger jag till mig själv att NU ska jag skärpa mig, nu ska jag träna ordentligt och regelbundet, NU ska jag äta nyttigt och sluta med allt onödigt onyttigt.

Jag säger inte att det inte fungerar, för det gör det väl, men en vecka, två veckor.. Då är det väl ingen poäng med det? Ja, jag vet inte riktigt.

 

För en vecka sedan var oavsett senaste gången som jag intalade mig själv att börja ett nytt liv, ett nytt nyttigt liv. Och det återstår att se hur länge det håller, men är det inte egentligen en långsiktig förändring man vill ha? Vad spelar 2 veckor hit och dit till? Visst, man kan gå ned några kilo på 2 veckor om man tränar och håller hårt på disiplinen när det kommer till vad man stoppar i sig. Men om man nu ändå ska gå upp dessa kilon fyra veckor senare, då kanske man bör tänka om?

 

Jag har provat en himlans massa metoder, LCHF-dieten, shakedieten, träna-en-gång-om-dagen-metoden, sluta-med-onyttigheter-helt-metoden, bara-äta-onyttigt-en-gång-i-veckan-metoden, räkna-kalorier-metoden... Och de fungerar allihop för ett tag, men man tröttnar ju.

Man tröttnar på tvånget att gå till gymmet varje dag.

Man tröttnar på smaken av Nutrilettes choklad- och jordgubbsshakes.

Man tröttnar på att inte få äta det man tycker är gott.

Man tröttnar på kaloriångesten.

 

Det är ju egentligen bara så enkelt som balans mellan intag och förbränning? Visst kan det vara viktigt att ha koll på näringsvärdet på vad man stoppar i sig, men sånt lär man sig ganska snart, utan att behöva skriva upp varje äpples, och varje brödbits kaloriantal.

 

Nya metoden är sunt leverne, med en tuff start utan sötsaker i en månad, bara för att visa att det inte är en omöjlighet att hitta tillbaka till figuren som gömts undan sedan Egyptenresan i Augusti. Därefter är målet att hålla mig runt den vikten, och den figuren. Återstår att se om jag lyckas.

 

Första delmålet är 55kg, igår stod vågen på 57 efter ett simhallsbesök. Ingen omöjlighet alls!